Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

En vecka kvar...

Söndag och bara en vecka kvar på Januari.
Snart har 2014 första månad passerat och jag tycker veckorna går så fort.
Ser fram emot att februari kommer för då ska jag ta en kort resa hem till hemstaden och till dotter.. Längtar..
    
PW är på gång igen efter ett kort uppehåll på grund av att jag trodde att jag skulle bli förkyld..igen... Men det vände, så nu trotsar jag vind och minusgrader och ger mig ut med vovven i släptåg.
Han älskar snö den där lille hunden och han letar upp snöhögarna för att kunna äta snön.. Hm, är det normalt eller...?!


                        



Ha en härlig söndag!

Kram Annica

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Novellen: Ängeln del 2

Några veckor gick och det var dags för begravning av pappan. På den här tiden kunde man välja att ha en öppen eller stängd kista och pappans anhöriga valde att ha en öppen kista. En öppen kista innebar att man kunde titta på pappan en sista gång där han låg i sina fina kläder och med armarna i kors över bröstet. Han hade på sig en vit skjorta, vita strumpor och vita byxor. Kistan var svart och blank och det låg många blomkransar runt omkring kistan. Det var röda rosor, vita liljor och röd gerbera. Det var mycket folk i kyrkan. Kyrkan var ganska stor med fina målningar i taket och på fönstren. Stenväggarna var vitmålade och bänkarna av mörkt trä. På altaret låg en vacker mörkröd sammetsduk med guldtofsar i hörnen. Ovanför altaret fanns ett stort träkors med en hängande Jesus korsfäst. Prästen var en storvuxen man med mörk och vänlig röst. I kyrkan luktade den en blandning av myrra och rökelse.
         Där fanns den lilla flickan med sin mor, pappans syskon, föräldrar, släkt och vänner. Den lilla flickan tyckte det var väldigt fint i kyrkan, nästan som en sagovärld och när kyrkomusiken spelade rann det några stora tårar på hennes kind. Musiken var hög och det ekade i stenväggarna. Flickan hade ännu inte riktigt förstått vad som hänt och i hennes lilla värld fanns hennes pappa kvar. Tårarna som rann på flickans kind var för att hon tyckte kyrkomusiken var så vacker och kraftfull.
           Flickan hade på sig en svart klänning med vita prickar och ett par svarta små kängor med snörning. I handen hade hon sex röda gerbera, lika många som hon var gammal, som hon skulle ge till sin pappa där han låg så fint i kistan och sov. I den lilla flickas värld fanns ju hennes pappa kvar och hennes upplevelse var att han bara låg där och sov i sin kista. Hon kunde inte riktigt förstå varför han skulle ligga där och varför alla runtomkring henne grät, men hon kände att det inte var rätt tillfälle att fråga någon om det.
          När flickan släppte blicken från alla fina målningar och det var dags att gå fram till kistan och lägga sina sex röda gerbera kände sig flickan, märkligt nog, glad. Hennes pappa hade under hela ceremonin i kyrkan stått vid hennes sida. Hennes pappa luktade inte längre cigarettrök, utan en blandning av myrra och rökelse.
          Nu tog han hennes hand och de gick tillsammans fram till altaret och till kistan där kroppen av flickans döda pappa låg. Pappan vid hennes sida strålade utav ett varmt gult ljussken och en kärlek flickan aldrig känt förut, och flickan log med hela sitt ansikte. Flickan la sina sex röda gerbera på pappans bröst och pussade honom på kinden. – ”sov gott” hade hon viskat i hans öra. Sedan vände hon upp blicken på sin pappa som stod vid hennes sida, strålandes av sitt varma gula ljussken och enorm vänlighet. Flickan kände stor kärlek och glädje för hon visste att även om pappans kropp låg där i kistan och sov så fanns denna kärlekens och ljusets pappa vid hennes sida nu och för alltid.
       Den lilla flickan blev äldre och vid hennes sida fanns ständigt ängeln av hennes döda pappa. Flickan pratade med honom och hon kände alltid att hon var trygg och skyddad. Det var bara flickan som kunde känna doften av sin döde pappa, doften av myrra och rökelse. Vissa stunder i livet kunde flickan även se ett varmt gult ljussken och hon var övertygad om att det var hennes pappa som kom för att hälsa på henne. Hon visste i sitt hjärta att pappan hade det bra, att han var frisk och stark. Han hade träffat Gud och av kärlek hade han fått i änglauppdrag att skydda den lilla flickan i hela hennes liv.

Annica Mannerhagen Svetlicic 2013

Äldre inlägg