Visar inlägg från januari 2014

Tillbaka till bloggens startsida

Novellen: Ängeln del 1

Det blixtrade till, vägbanan var våt och hal av allt regn som fallit. Luften var tung och himlen grå. Vägen lystes upp för en kort sekund. Däcken följde inte rattens rörelse utan bilen for rakt fram tills det plötsligt tog tvärstopp.
Det stod ett träd intill vägkanten, en stor och stadig björk med tunga, blöta hängande grenar.
       Pang! Bilen tvärstannade av krocken mot trädet och i bilen satt en pappa och hans vän.
Pappan hade på sig slitna jeans, en vit t-shirt och en ljusblå jeansjacka. På fötterna hade han svarta träskor. Det var vännen som körde. Vännen var en storvuxen man som var rätt rejält rund om magen, han var klädd i mörkblå jeans och en röd t-shirt.
       Bilen stank av inpyrd cigarettlukt och innertaket var helt missfärgat av all den cigarettrök som genom åren hade stigit uppåt och satt sig i biltaket. De färdades i en blå SAAB med sommardäck, det var i början av April och det hade börjat skymma ute. I Januari samma år, hade det blivit lag på att använda bilbälte i framsätena, men bilen de båda färdades i var av en äldre årsmodell och saknade helt bilbälten.
       Ambulans och polis var snabbt på plats. Blåljus och sirener.  Hur hade det gått för dem i bilen? Ambulanspersonal skyndade sig för att få iväg de skadade till närmsta sjukhus som låg en mil bort. Fronten på bilen var ordentligt intryckt, glas från lamporna låg utspritt i gräset runt bilen och den metalliska lukten av blod blandades med regnets jordaktiga doft.
        Väl framme på sjukhuset kom det sköterskor och läkare springandes från alla håll. Vita rockar, bländande lampor och långa korridorer och alla pratade de i mun på varandra när de sprang med amulanssängarna till akutrummen.
        Pappan var inte medveten av något som hände i hans närhet. Han hamnade i respirator direkt medans hans vän klarade sig bättre. Vännen fick stanna kvar på sjukhuset i nästan en vecka men kunde sedan åka hem till sin familj, med blåmärken och svullnad i ansiktet, bruten arm och ett helvets samvetskval för att han hade kört lite för fort den där kvällen för drygt en vecka sedan och dessutom med alkohol i kroppen efter att ha druckit två öl i samband med fotbollsmatchen. Vännen var aldrig och hälsade på pappan, han skämdes för mycket och vågade inte möta pappans anhöriga som dagligen satt vid pappans sängkant och hoppades på ett mirakel.
        Efter att pappan legat på sjukhuset, kvar i respiratorn, i två veckor så gick hans liv inte att rädda. Läkare i samråd med de anhöriga beslöt sig för att stänga av respiratorn. Det var en solig vårdag i slutet av April men en sorgsen dag för de anhöriga till pappan. På fönsterbläcket till det rum där pappan låg satt en liten vit duva i ögonblicket för pappans sista andetag.
        Pappan lämnade efter sig en liten flicka på sex år som inte alls förstod vad som hade hänt. Den lilla flickan var pappans dotter. Flickan hade fått veta av sin mor att pappan var död men den lilla flickan kunde inte ta det till sig och förstå vad det betydde.
Hon hade ljusbrunt hår, blå ögon och fräknar. Hon var smal, älskade djur och var sin farmors förstfödda barnbarn. Flickan var ganska ängslig av sig och hon hade inga syskon.
         Pappan hade inte alltid tagit så väl hand om sig själv och sin lilla flicka, han hade problem med spriten och kunde i perioder dricka ganska mycket för att sedan inte dricka något alls på flera veckor. Pappan hade haft en typisk ”Elvis Presley frisyr” med locken i pannan. Han hade mörkbrunt hår och blå ögon. Han var smal, rökte Commers utan filter och arbetade som lastbilschaufför. Pappan var den äldsta i skaran av sex syskon och alla de yngre syskonen såg upp till honom.  
Till sinnet var han en olycklig själ med lite empati för andra människor och med nerver som inte alltid gick att styra. Men den lilla flickan hade han älskat över allt annat.

Snön kom på besök..

Nu har vi kommit in en bit i Januari och snön har påmint mig om att det faktiskt är vinter.
Det har varit grått och regn så länge så jag började tvivla på att jag skulle få se någon snö.
Men nu har den alltså kommit och det känns på något sätt härligt med lite ljusare dagar och en aning av vinterkänsla trots allt.


                                   


Jag är klar med min svenska kurs och klarade den med betyg D - jag är stolt över min insats och jag har skrivit min första novell.
Har nu anmält mig till en kurs som heter "skrivande" och den ska ge mig mer kunskap om att just skriva.
Har ni lite tid över och inte vet vad ni ska göra så kan jag varmt rekommendera att börja läsa lösa kurser, det är så roligt att lära på "äldre dar".

Trevlig helg på alla i snön!


                             


//Annica


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg